Filled with anguish..
Inga ursäkter. Jag gör det här för min skull, när jag vill, hur jag vill.
Förra helgen spenderade jag som sagt i hälsingland. Lite halvdeppig satte jag mig på tåget hem till Gävle igen och satte ipoden i öronen och lyssnade på Pink, som vanligt. Fick en så otroligt läskig känsla, så otroligt ångestfylld. När man sitter och tittar ut genom tågfönstret och allt bara svichar förbi så fort så man hinner inte urskilja riktigt vad man ser. Exakt så kändes det som att livet svischar förbi. Alldeles för fort. Ångest över att inte hinna med och att inte räcka till. Panik över att jag slösar bort en timme av mitt liv på att sitta på ett tåg. Ångest över att inte veta samtidigt panik över att allt är så planerat.
Precis nu när jag ligger och skriver och precis när tåren rullar ner för kinden så ringer telefonen, Stefan. Och säger "hej vännen, tänkte bara fårga hur du mår?"
gumman... tack själv för i helgen! <3 finns här för dig vet du om du behöver mig =) mys att prata lite igår.. ses snart? =)
Ja det är klart att du gör. Men visst känns det lite bättre när man har fått skriva av sig lite.
Längtar till helgen då ni kommer hem för lite skoteråkning och kanske fiske.
Älskar dig
Puss och kram
Tur att stefan finns där och muntrar upp en du! Längtar till helgen jag med. Då hoppas jag att vi kan tokåka lite skoter som vi brukar göra :) Vi kanske kan toppa den ;) Vågar du det? hihi. Puss å kram!
